Att vi människor beter oss underligt lite då och då är väl kanske ingen nyhet. Inte heller kommer det väl som en överraskning att vi slår alla rekord i konstigheter när julen nalkas.
Barrträd inomhus, (jul-)bockar glorifieras, mat i överflöd och omotiverat stöd till Postens underskott är bara några exempel på tokigheter som vi ägnar oss åt under denna tid.
Intryck ger några svar på denna kaskad av idioti.
Låt oss börja med kronjuvelen på denna palett av konstigheter - den svenska julgranen.
Julgranen hade från början antagligen till uppgift att hålla onda makter på avstånd. De kryp som detta barrträd innehåller och tar med in i vardagsrummet torde räcka för att hålla både onda makter och andra på avstånd än idag.
Idag är granen för de flesta en av de saker som är mest förknippad med julfirandet. Men att ha gran inne är ingen svensk uppfinning. Från Tyskland och Schweiz omtalas den däremot med julfirandet ända från 1500-talet. Hos oss började seden - som så mycket annat - först i de högre sociala skikten bland några svenska adelsfamiljer kring 1700-talet.
Det var först under 1800-talets början som julgranen blev en mera allmän sed i vårt land. Offentliga julgranar utomhus blev vanliga någon gång under 1920 - 1930-talen.
Lite om vår julmistel när vi ändå pratar om barrande företeelser. Misteln kommer egentligen från England. Det till trots finns den nästan i varje svenskt hem. Å andra sidan kanske inte så tokigt med tanke på att de möjligheter som öppnar sig om man planerar sina möten väl.
Julkortet - det blir ju ett par stycken
Julkort är någonting vi haft i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Alltså långt innan Posten började visa katastrofresultat varför vi direkt kan avfärda att Nuder och hans företrädare skulle vara initiativtagare till att försäljningen av frimärken slår alla rekord under veckorna i anslutning till jul och nyår.
Vid tiden kring Jesu födelse var det vanligt att romarna sände palmblad eller småpresenter till varandra vid nyår. Dessa gåvor skulle symbolisera seger och framgång.
En viktig förutsättning för att julkorten skulle få fotfäste här hemma var att posten införde ett halverat porto för privata brevkort. Mot slutet av 1800-talet ökade försäljningen av julkort så mycket att posten fick kalla in extra personal. Idag gör Posten oftast tvärtom.
Det äts ju en del under julen - ofta mer än vanligt
Räkna kalorier, sit ups eller poäng hos Viktväktarna. Det finns de som skyller julen för mycket. Men visst har julfirandet sin del i den svenska övervikten och den allmänna ohälsan. Skuldtyngda julmaten utgör - som för det mesta när det gäller föda med rituella aspekter - ett mycket ålderdomligt inslag i helgtraditioner.
Skinka, syltor, korvar, revbensspjäll och allt annat som grisen ställer upp med är en följd av att man under självhushållets tid var hänvisad till rätter som var lagade av insaltat kött. För julhelgen brukade man emellertid vid höstens storslakt spara någon eller några grisar som slaktades före jul. Deras kött kunde under julen förtäras i färskt skick, vilket då som nu var en högt skattad delikatess.
Julskinkan var förr i tiden inte speciellt vanlig på det svenska julbordet. Skinkorna brukade nämligen i bondehushållen ofta sparas till sommaren eller styckas till mera lätthanterade bitar. Julskinka - som vi känner den idag - serverad med mängder av den skånska grovkorniga senapen avnjöts främst av dom som hade det lite bättre ställt.
Dopp i grytan. Detta uttryck har en ganska så enkel förklaring. Eftersom den riktiga julmaten inte fick sättas fram förrän det blev julafton så upparbetade man en ganska stor hunger. I väntan på kvällen och det festliga krubbet fick man då istället på dagen ett enkelt mål bestående av innehållet i den gryta som man kokat fläsket och lite bröd som man doppade i spadet. Här har du också förklaringen till ramsan "dan före dan före ...dopparedan".
Lutfisken var en av de rätter man fick ta till under sin fasta. Lutfisken har sitt ursprung i de medeltida reglerna för fasta. Fastebakgrunden är helt uppenbar när det gäller lutfisken, som ursprungligen förtärdes som torrfisk.
Om risgrynsgröten finns att berätta att denna markerar just julfirandet eftersom man till vardags åt gröt kokad på rågmjöl eller korngryn. Gröt gjord av risgryn fick man bara när det var fest.
Den inlagda sill eller strömming som återfinns på de flesta nutida julbord är ett exempel på hur vardagsmat - salt sill - förvandlats till delikatess. Citronsill, senapssill eller vitlökssill var dock inte kända begre
Innan marknadskrafterna helt tog över, innan H & M körde halvnakna damer på stortavlor, innan vi topplånade husen för att vi ihop till julfirandet och vår tids julklappar uppfunnits, gav folk bort små skämtpresenter till varandra. En klapp på dörren och man kastade in en halmfigur, ett vedträ eller någon annat hemmagjort, som man hade satt fast en skämtsam vers på. Under 1800-talet kunde deltagarna i julklappsupptågen klä ut sig, till exempel till en julbock, som skojade med folk. När man sedan i slutet av 1800-talet började ge mer riktiga presenter var det julbocken som kom och lämnade dem.
Var kommer då tomten in i bilden, undrar vän av ordning?
Jodå, förstås är inte heller han en svensk uppfinning. Våra dagars tomte är släkt med tyskarnas S:t Nikolaus eller amerikanarnas Santa Claus. På vilken sida eller på hur långt håll är lite osäkert. I England heter han dock Father Christmas. Det var först på 1870-talet som han kom till Sverige för att dela ut julklappar på julafton.
I det gamla bondesamhället fanns det en annan tomte som inte hade med jul att göra. Denna tomte arbetade och levde på gården. Det var sällan man såg honom, men de som träffat på honom har berättat att han var liten till växten, klädd i grå kolt och röd luva. Han hade vitt skägg och såg ut som en gammal man.
OBS. Glöm inte att ge tomten gröt på julafton! Och varför inte ett "järn". Det brukar borga för en riktigt fride full jul.
God jul, förresten!
Den aningen negativa tonen i artikeln ovan är skribentens högst personliga och delas inte av övriga Intryck-redaktionen
