


Ibland säger det bara klick. Man finner en ny vän direkt. Nästa gång är det raka motsatsen. Man måste anstränga sig för att förstå varandra och det finns ingen gemensam nämnare. Men även ett sådant möte kan sätta sina spår och forma oss människor.
När jag var 16 åkte jag till Sri Lanka och bodde där i ett år. Här träffade jag många människor som kom att betyda mycket för mig som person. Vissa saker märkte jag redan när jag kom hem och träffade mina jämnåriga kompisar. Annat föll på plats först när jag blev äldre, framför allt förståelse och respekt för andra kulturer. Och det är sådant som verkligen är viktigt i möten med nya människor, hur klyschigt det än låter. Men det är inte alltid så enkelt- framför allt inte i dagens tidspressade samhälle när man ständigt är "på väg" någonstans. I ett snabbt tempo är man snabb på att döma. Under mina resor och år i tv-rutan har jag haft förmånen att möta människor som jag både har "klickat" med och haft motgångar med. Alla har de format mig på olika sätt. Jag har också lärt mig att man faktiskt inte behöver umgås med alla och att man inte heller kan förvänta sig att alla kan förstå mig.
Jag har precis kommit hem från Serbien där jag har spelat in säsongens sista avsnitt av Spårlöst. Här har jag lärt mig att handskas med starka känslor. Människor kastas mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg och alla hanterar känslorna på olika sätt. Även dessa möten har format mig som person och jag bär med mig nya erfarenheter och tankar. Det finns alltid något nytt att lära sig i ett möte. Det spelar ingen roll vem eller vilka man träffar eller om det är ett roligt eller ett svårt möte.
Berättat för Frida Valentin










































